Translate

fredag 12 juni 2015

Trötta fötter och kryddad med poetisk absinthe

Utanför lokalen på Västmannagatan 79 var en röd matta utlagd och konstnären Richard Ryans assistent Jonas Hellwig syntes farande med frack och vit fluga. När jag gick nerför trappan hälsade den ryska trevliga kvinnan glatt, som jag lärde känna vid förra klubbträffen med de varma orden,
- Vi har väntat på dig.  Några generösa drag hon kanske fått med sig av fadern som tydligen varit diplomat i Finland. Hennes son var dock feminist, som hon senare deklarerade med stolt stämma.

Jonas Hellwig, verksam i eventbranschen och Ryans assistent
Uppslutningen denna tidiga kväll var ganska tunn till en början. Men vi bjöds ändå ganska snabbt på champagne och  borden var uppdukade med kallskuret, potatissallad, frukt, nötter, rulltårta och kex.

Jag talade bland annat med en kvinnlig jurist som företrädde staten mot företagarna när det gällde skattetvister. Min tanke när jag tids nog fått mer juridik i bagaget är nog kanske istället att företräda småföretagen mot staten.
Bjuden på absinthe i "vip-rummet".

Vidare talade jag med en manlig jurist som idag företrädde hyresgäster och arbetade på en juristbyrå. Han tänkte dock snart sluta för att starta eget.

När jag minglade vidare hamnade jag i en pågående diskussion, där en ung kvinnlig jurist upprört menade, att vi måste börja agera var för sig mot djurförsök och tänka på vad vi äter när vi stoppar i oss kött och annat. Vi människor har ett ansvar och ingen företräder djuren menade hon. Jag höll med henne, speciellt med tanke på att många djur är så intelligenta.

Richard Ryan, konstnär till vänster
Efter ett par timmar tänkte jag ta följde på väg därifrån med en trevlig kvinnlig jurist, inom offentlig upphandling, när konstnären Richard Ryans assistent Jonas Hellwig istället tog med oss in  bakom ett skynke innanför utställningslokalen.

Rummet hade hyllor med böcker och det lyste lite tända ljus på bordet. Jonas placerade oss framför varandra runt bordet  i en varsin fåtölj. Snart ställde han två glas framför oss där han hällde i absint och
berättade att den var 60-procentig, därefter placerade han en dessertgaffel över glaset och lade på en sockerbit.

Gaffeln med sockerbiten doppades sedan i absint. Han tände därefter på sockerbiten och en låga sken snabbt upp och brann någon minut. Slutligen hälldes vatten över sockerbiten som skulle lösas upp i absinten. Känslan och smaken av drycken eller absinthe som det kallas var lite varm med en smak av anis, eller som kvinnan snett bakom mig som senare kom in i rummet sade,  - En smak av hostmedicin.

Annars menar somliga att "whiskey and beer are for fools, absinthe for poets". Snart kom fler in i det lilla rummet inklusive värden och konstnären Richard Ryan.

Oscar Wilde, den irländska författaren och samhällssatirikern (1854-1900) drack även absint under sin franska exil och påstod att man efter det första glaset ser saker och ting som man önskar att det vore; efter det andra ser man tingen som de ej är och till slut ser man dem precis som de är och detta, menade författaren är det mest fasansfulla som finns.

Slutligen var det trots allt väldigt skönt att, på hemmaplan kunna slänga av sig allt du får" lida pin för att vara fin" av som snygga höga klackar.

Några musikaliska gäster talade musik utanför lokalen igår kväll och nyss föll min fundering över vad som hände med den judiska sångerskan Barbara Streisand, så jag googlade på henne och fann att hon kommit ut med en romantisk ballad tillsammans med Andrea Bocelli, september 2014, " I Still Can See Your Face".
Något som kanske ännu mer behöver sägas dessa dagar när så många föredrar anonymitetens slöja på nätet och med tanke på den populära och aktuella boken, Bakom Dolda Ansikten.

7 kommentarer:

  1. Är du medlem i Juristklubben eller är du mera någon sorts hangaround ?
    Jag har ju själv flera poäng i juridik och erfarenhet av att spela olika roller
    i rättssalar. Dessutom såg jag alla avsnitt av "Lagens änglar" en gång i
    tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är medlem. Fick en förfrågan från klubben i början på maj om, att lägga en ansökan som godtogs. Jag har tidigare fått inbjudningar från Blendow group / Dagens Juridik till andra events. Juristklubben är ny och hade premiär den 28 maj.

      Olivier Pion är eventansvarig och ska ha lång erfarenhet inom eventbranschen med eget eventbolag och kunder som Louis Vuitton, DHL, Café Opera, mm.

      Det jobbet kan ibland bli ganska krävande förstod jag när jag talade med honom igår.

      Klubbnamnet är lite missvisande, eftersom en del tror att det endast är för jurister. En beskrivning löd dock enligt nedan:

      "Att mingla kan stärka deltagarna till exempel med kunskap, förebilder eller annan stimulans i arbetet eller karriären. Man delar erfarenheter och stärker varandra. Genom att mingla / nätverka får man också affärskontakter och samarbetspartners. Det kan alltså vara ett sätt att strategiskt bygga upp sitt eget personliga nätverk."

      Många har nytta av att visa upp sig för andra, om de ska få in nya kunder, eller eventuellt starta eget, då kan andras kontakter ge dem ett snabbare driv, om de t ex blir rekommenderade eller vidarebefordrade till andra. Eller kanske för att testa nya karriärmöjligheter.

      Det är idag om jag inte missförstod ett hundratal medlemmar, och nu senast var dock några andra "hangarounds". :)

      Är du intresserad av lite mingel? :)




      Radera
    2. Nja, jag har ju besökt flera vernissage nyligen, druckit vin och ätit chips, så jag får nog min
      beskärda del ändå ...

      Radera
    3. Vilka vernissage har du besökt då? Mötte du några spännande människor?

      Radera
    4. Häromveckan så var det några saker som jag hittat/fått små reklamblad om. Just vernissage
      blir det annars inte så mycket besök på. Kan för lite om den sortens konst.

      Men på fotografiutställningen på Skeppsholmen tyckte jag mig i alla fall uppfatta att utbildningen
      i ämnet numera domineras av unga kvinnor. Och någon gång tidigare har det hänt att utställaren
      (utan att jag visste det innan) var dotter till någon jag kände så man vet aldrig vad som kan tänkas
      dyka upp.

      Radera
    5. Egentligen skulle mötet på juristklubben varit på Hotellet på Linnégatan 18 som första gången men blev om jag inte tolkat det fel, tillfälligt inackorderat på Västmannagatan 79.

      Min syster gick på konstfack men är inte själv skolad inom konst, kan dock vara kul att titta på ibland. Äkta oljemålningar blir bara så dyrt om man själv vill köpa.

      När vi stod och tittade på konsten i lokalen några stycken stod en liten svart miniatyrbyrå med glasfönster upptill och där var ett par händer låsta i handbojor. En jurist i sällskapet drog ut de andra lådorna och vi möttes av liknande fotografier av låsta förmodade kvinnohänder..
      Sedan får var och en dra sina egna slutsatser och tolkningar av de bilderna.:)

      Radera
  2. Trevligt, vi får hoppas att du får en inbjudan då.

    SvaraRadera