Translate

tisdag 31 maj 2016

Nya gaddar och hårda slag

Jag har försökt ställa om tiden, så jag skulle få enkelt att komma upp i tid till tentan idag som började redan 08,00 i morse, genom att försöka gå och lägga mig i tid och gå upp extra tidigt de senaste dagarna. Lyckades inte så bra med den tidigare sängläggningen. Har inte blundat före 01,00.

Istället såg jag sent igår en snutt av partiledardebatten och när Jimmi Åkesson talade kunde jag bara fixera mig vid hans tänder och hörde inte riktigt vad han sade. - Han har ju fixat nya tänder!

Var det kanske en period av tandställning som egentligen var skäl för sjukskrivningen mer än utmattning tidigare för nu glänser tänderna starkt vita och sitter rakt placerat som i givakt mellan läpparna. Snyggt. Bara helt apropå.
Före 


Efteråt

Annars försöker en syster till mig dra med mig på boxning i helgen, där en manlig vän till henne ska boxas. Och där riskerar ju folk istället att slå ut tänderna på varandra. Är inte så väldigt lockad så där spontant. Hon försöker dock övertyga mig med att jag behöver lite balans mot det meditativa i tillvaron. 

Tycker emellertid jag haft fullt upp att slåss i vardagen för att hinna med. Jag fick en bild framför mig, att det kommer vara fullt med macho män, som går omkring och pratar som de skulle ha en boll i munnen och låta som Balboa från Rocky-filmerna. Kanske går jag dit i studiesyfte. Har ändå sett Thai-boxning live för en massa år sedan i Thailand och det var lite underhållande då åtminstone. 

Foto lånat från Sport-Sweden




fredag 20 maj 2016

Sadelfetischer?

Sadeln - Inte bara en sadel för somliga
Finns sadelfetischer? Ni vet individer med fetischer, en ofta avvikande icke normativ dragning mot ting eller kroppsdelar och i detta fall mot cykelsadlar? Jag upptäckte igår kväll när jag var nere och slängde soporna i vårt nya soprum som finns mitt emot vårt cykelutrymme att min cykelsadel åter igen var bortskruvad och stulen. 
Sopluckorna i trapphuset är förseglade sedan flera år och syns som en förgången utsmyckning av något som förr fanns lämpligt nära till hands. 

Idag måste vi ta oss ner i källaren och in i ett soprum som är låst. När vi slår upp dörren slås vi av en stark och kraftig illaluktande odör av husets samlade avfall som de flesta redan från dörrposten intill soprummet ofta kastar mot en av de ofta öppna soptunnorna, utan att stänga dörren bakom sig, för att snabbt hinna ut utan kväljningar. 
Denna sadel är inte på något sätt mer exklusiv än andra sadlar, har inget känt sadelmärke eller är utsmyckad med specialattiraljer ändå väljer denna individ med möjlig sadelfetisch att skruva av just min sadel, som står trångt i mitten av övriga cyklar som blänker med sina svarta och oberörda kvarsittande cykelsadlar. 

Sur över denna kränkande stöld av min måhända icke exklusiva sadel, dock ändå min egendom skriver jag argt med en penna jag hittar i min väska några välvalda icke barnanpassade haranger, på lappen som fortfarande finns uppsatt på dörren sedan förra stölden med uppmaning om att hålla dörren stängd. 
När jag sent igår gjort den slängande soppåse-manövern, stängt dörren bakom mig och vänt mig om, så ser jag alltså med förvåning och sedan ilska att någon åter igen, med viss ansträngning måste varit tvungen att skruva av min sadel med någon form av verktyg. 

Jag tar sedan hissen upp i den mer insomnade fastigheten och funderar på vem jag kan attackera med någon form av förhör inför denna händelse. Lugnar mig dock med tanke på att klockan är strax före 22. Inne i bostaden börjar jag skriva ett brev till grannarna för hand, som jag snart slänger bort och tar den mer seriösa vägen att skriva via Word,
”Hej kära Grannar,

Skulle vilja be alla om en tjänst att stänga dörren i cykelrummet ut mot gatan, så det inte ges möjlighet för skrupelfria att plocka på sig det som inte tillhör dem.

Jag skulle bli tacksam om vi även kunde kasta ett öga kring skumma typer i trapphus och i cykelrum, eftersom jag ikväll för andra gången blivit av med en ny cykelsadel som de med viss ansträngning fått skruva av för att stjäla.

Tydligen finns det folk som är så förbannat snåla, så de kan inte köpa en egen cykelsadel. Väldigt märkligt att det även väljer att skruva av just min med mindre än ett års mellanrum efter att den förra blev stulen. Före det blev jag av med en splitterny låst cykel inne i cykelrummet efter en vecka.

Uppenbarligen finns det ohederliga typer i eller rännande i huset, så kanske kan vi hjälpas åt och hålla ögonen öppna.

P.S. För er som känner er drivna att riva ner lappen eller rita nakna kroppsdelar på lappen i protest försök att hejda er någon dag eller två, så hinner alla läsa och den blir trevligare att titta på.

Tack på förhand!
Med vänliga hälsningar,
Charlotta på 4 trappor”


Fäster sedan upp lappen i hissen och även en som jag byter mot den argsinta harangen i källaren med den nya texten. Kanske satt det i morse en tillfredsställd individ vid köksbordet, som sovit tätt in-snusande mot min svarta besuttna cykelsadel. Eller var min cykelsadel kanske placerad hemma hos någon manisk samlare av stulna cykelsadlar som han gjorde sadelkonst av.

Kanske hade han byggt upp en ställning full med cykelsadlar, eller smyckat upp hela väggen full med tätt stulna svarta cykelsadlar från damcyklar, finansierat med statlig kulturbidrag, så där massivt som skildras i thrillerfilmer, där FBI kommer in i den ytligt välartade mannens bostad och hittar ett dolt rum längst bak, som sedan visar sig var överöst med fotografier överallt på väggarna, av en enda idag mördad kvinna i olika vinklar, tagna av någon som maniskt fått henne på hjärnan.

Den ytligt välartade mannen visar sig sedan vara en stalkande seriemördare som först fotograferade sina offer. Min cykelsadel finns kanske idag uppspikad på väggen i ett rum längst in i en bostad, hos en man med en väldigt förvirrad världsuppfattning kring vad sadlar ska användas till. Vi får hoppas att den typen av sadelfetisch som denna individ möjligen kan lida av blir en botbar diagnosticerad sjukdom, så inte fler tvingas leda sina sadellösa cyklar till cykelaffären upprepade gånger, för att få nya sadlar hårt fastskruvade på sina cyklar.

Ilska och cyklar uppkommer inte bara av stulna cyklar och cykel-delar utan även när vissa är ute och cyklar, vilket kan höras i nedan klipp av Ricky O med remixen, Kan du inte cykla, som återfinns på Spotify. Varning för eventuellt känsliga öron..

tisdag 17 maj 2016

En telefonröst på kvällen..

Ilska....
En stark telefonsignal ljöd envist ut i rummet för någon timma sedan och ville inte upphöra.

Det kan bli ganska provocerande när en spärr mot telefonförsäljning inte respekteras. Jag kunde se att numret var dolt och av tidigare erfarenhet tillhör okänd telefonsäljare. Jag hör en kvinnlig röst berätta att hon vill göra en marknadsundersökning kring handarbeten.

Jag svarar att jag tyvärr inte har tid nu och tackar vänligt före jag lägger på luren. Tänker efteråt att jag kan ställa upp nästa gång och förväntade mig, att det möjligen skulle vara en annan dag.

Tio minuter senare ringer det igen och när jag lyftet luren har batteriet till displayen slocknat, så numret inte längre syns. Jag känner dock igen rösten och säger att hon nyss ringt mig, vilket hon säger sig inte känna till.

- Jag är nixad. Kan ni inte ta bort mitt nummer ur ert register, eller sker uppringningen automatiskt från en dator. Det ringer hur många samtal som helst, så det blir ganska störande.

- Ok, låt mig se. Jag kan göra en anteckning här i datorn. Vi får hoppas att adressaten är död när vi ringer upp henne!

Jag funderade efter samtalet om de möjligen satt i fikarummet och kläckte kvicka idéer hur de bäst skulle svara kunderna, som nobbade dem och hon tog de ordlekarna på allvar.

På ett sätt var det ändå en ganska sund reaktion och ur en annan vinkel ganska underhållande.

Annars kan man nog förstå att de troligen träffar på en del som snäser dem i örat och att det kan ta på krafterna. Jag har faktiskt själv bland många extraknäck under studieåren jobbat extra som telefonsäljare. Troligen hade jag en ganska förtroendegivande telefonröst, för den försäljningen gick ganska bra. Jag krängde både kreditkort och barnförsäkringar på löpande band. Men fy vilket trist och monotont arbete.

Tristess leder till deppighet som leder till ilska. Det finns så mycket normer om ilska, som inte ses lika fint eller ges samma tillåtelse som glädje, trots att ilska om den modelleras på rätt sätt faktiskt kan ge energi till kreativa projekt och krafter.

Annan udda kommunikation var faktiskt från en storbank, där jag för ett par år sedan blev förbannad på deras så kallade "fondförvaltning", som gick att jämställa med barnuppfostran i pedagogiska termer benämnd som " Låt-gå-uppfostran", vilket innebär att barnen rymde och pengarna försvann.

Jag ville flytta bank och annat och bank-kontakten som jag haft ett tag fick mig att skratta lite, när han till slut blev ganska trött på mig och skrev,
- Jag betalar dig personligen den nya bankavgiften som en flytt skulle kosta om du bara byter bank! 

lördag 14 maj 2016

Människor, kamp och möten

Caroline Ek, och Peter Forsberg

Igår kväll såg jag en repris av Mästarnas Mästare, där finalen stod mellan Peter "Foppa" Forsberg, före detta ishockey proffs och Carolina Ek, världsmästarbälte i kickboxning.

Vilken spänning, där både fysisk styrka och ett intellektuellt minne krävdes för att ta sig till mål.

De fick memorera låskoder och däremellan ta en längre fysisk sträcka genom att både hängande och klättrande ta sig över en bana och slutligen använde de låskoder de först blev tvungna att memorera, för att få upp sex stycken hänglås.

Caroline Ek, världsmästare kickboxning
I motsats till vad Expressen skriver, så tog faktiskt Caroline Ek ledningen först, missade dock slutligen finalen på grund av att hon inte först fick eld på den flytande bensinindränkta boxen ett par meter ut från strandmynningen dit de skulle kasta brinnande facklor för att få eld på det hela. Peter "Foppa" Forsberg tog där ledningen och vann. Precis som goda sportsmän gratulerade dock Caroline Ek, Anders "Foppa" Forsberg för hans seger trots den egna förlusten.

När jag googlade runt för att söka fram klippet fann jag en tidigare deltagare, som inte kom lika långt i tävlingen Mästarnas mästare, dock ändå kunde äras av att fått en plast i programmet nämligen Tommy Söderström ett före detta målvaktsproffs från Djurgården som fått "guldhjälmen" vilket utses av lagkamraterna och andra spelare. Han har spelat med bland annat djurgården, NHL och tagit flera VM -guld. När jag ändå är inne på det sentimentala, så minns jag när Djurgården kom hem till Sverige efter att de vunnit guld 1991 och jag och en väninna utan den vetskapen var ute på krogen runt Kungsträdgården.
Tommy Söderström, fd. ishockeymålvakt

När jag står och hänger vid baren, hör vi snart ett tumult av folk, visslingar, rop och får höra att det är Djurgården som är inne på klubben som idag inte finns kvar, för den låg mellan Café Opera och Vickan, där det idag ser ut att vara mer en konsthall (rätta mig om jag har fel).

Tommy Söderström kommer snart fram och frågar om han får bjuda på en drink och jag är vid tillfället ganska nonchalant och tror jag säger att jag är nöjd med det jag har i glaset. Han säger då kanske mer spontant och oplanerat,
 - Jag har ganska mycket pengar!
- Ok, då är det kanske bäst du håller i plånboken då, så du inte blir av med dem.

Han fick ingen sprudlande respons från min 22-års gestalt den gången, dock var min väninna mer het på gröten och de två fick till något kortvarigt tillsammans. När jag jobbade extra på natten, så fick de två låna min lägenhet, som låg mer centralt till, så Tommy Söderström har faktiskt sovit i en tidigare ägd säng jag haft. Vi två möttes senare ute på krogen ett par gånger och det blev ofta,  - Tjena, hej, hej, hur är det med dig nu. Han berättade även förtroligt med viss besvikelse, att min dåvarande väninna, som jag inte har kontakt med längre inte riktigt var den han hade tänkt sig.

När jag ser Youtube-klippet av honom idag, så verkar han vara en bra och känslig kille med upp och nedgångar som alla andra. Jag tror att när det kommer till möten i livet, så är inte alltid tillfällena de bästa och det är troligen meningen att vi ska göra annat i våra liv just då. År 2000 fick han med djurgården det andra guldet och jag fick min magisterexamen i ekonomi. Idag jobbar han som daytrader vid Stockholmsbörsen och har sedan flera år lagt hockeyn på hyllan. C'est la vie.

Någon som inte tagit guld eller har något varmt hjärta gestaltas i låten Goldfinger framförd av Shirley Bassey som sjunger om mannen vi bör akta oss för - mannen med guldfingret och det kalla hjärtat, Goldfinger- signaturmelodin till en av James Bond filmerna med samma titel.




torsdag 12 maj 2016

Det här kan du se fram emot som kvinna..

Ofta går det att läsa in rädslor hos andra för att bli äldre. Vissa söker sig till yngre för att själva få känna sig mindre gamla. En del kallar det för ålderskriser. De köper plötsligt en Harley Davidsson eller kanske säger upp sig från jobbet och börjar plugga, eller som en manlig kurskamrat i min ålder sade till mig idag, - Jag har kanske någon ålderskris. Även om jag själv ser det som positivt att våga ändra, bättre sent än aldrig, trots att vissa kallar det för kris.

När vi var runt tjugo, så var vi ändå inte helt nöjda för vi jämförde oss med andra och tyckte mycket kunde bli bättre. Många var osäkra, trevande och kanske mer rotlösa. Även om vi fick uppmärksamhet av fler män, så gav det ändå inga lyckokickar. Vi kan idag observera ett ungdomsideal om skönhet omkring oss, trots att den yngre perioden för alla människor bara varar en kortare period.

Dessutom finns det massor av vackra mogna kvinnor, eller som en kvinnlig vän till mig sade,
 - Jag tycker mogna kvinnor kan vara mer vackra än yngre. Nedan syns lite fördelar som kommer av att du levt livet med allt vad det innebär och,

Varför du oftast har något att se fram emot när du mognat som kvinna,

  1. Du bryr dig mindre om vad andra tycker om det du gör.
  2. Du vågar göra bort dig.
  3. Du känner dig mer trygg inombords.
  4. Du upplever mer harmoni
  5. Du förkastar eventuella tankar om skönhetsoperationer för du inser att självkänslan ändå kommer inombords hur du än mejslar om dig.
  6. Du tycker att du duger som du är
  7. Du säger vad du tycker utan att skämmas.
  8. Du säger ifrån direkt, istället för att hålla det inom dig.
  9. Du har ett förråd av visdom som du tar fram när den behövs.
  10. Du känner dig nöjd med dig själv och jämför dig inte med andra.
  11.  Du har insett att du själv är den enda människa du aldrig kommer slippa ifrån, så den försöker du hålla dig dig vän med och vårda som sig bör med en vän.
  12. Du kanske unnar dig själv lite blommor då och då - "Because you're worth it"

Den kvinnliga historien bakom frasen, därför att du är värd det, syns i nedan filmklipp.

Från början var det en mansröst som till och med fick tala för kvinnans preferenser i reklamen, så handikappade var vi på sextiotalet. Den tiden är dock förbi, åtminstone för de allra flesta kvinnor kanske till somliga mäns förtret.



söndag 8 maj 2016

Borde falla under nödvärn..

Han fick vad han förtjänade kan jag tycka. Ungefär som en fluga som irriterat återkommer surrande för att sätta sig på huden, utan att förstå när man irriterat viftar bort den.

Brottsbalken 24 kap. 1 §,

" En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna  i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Rätt till nödvärn föreligger mot,
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning.
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård, eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse."

Vidare säger Brottsbalken 29 kap., 3 §, p.1, att som förmildrande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska vid sidan av vad som är föreskrivet för vissa fall, särskilt beaktas,
1. om brott föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende.


lördag 7 maj 2016

Barn, kläder och politik

I förmiddags damp tidskriften ETC Stockholm ner i min brevlåda, utan att jag är prenumerant. Det ska vara en politisk obunden tidning, enligt Wikipedia, som dock går åt det mer röd-gröna hållet, där ett av deras stora ämnen ska beröra jämställdhetsfrågor.

Natashja Psomas Blomberg, som även har en blogg på nätet med flitiga anonyma kommentatorer som diskuterar kvinnors upplevt orättvisa situation, gentemot männen, hade i denna tidskrift skrivit en ledarkrönika med rubriken,"Vad innebär egentligen könlös?

Hon menar att det blivit ett ramaskri, då Åhléns slutat särskilja på pojkars och flickors klädavdelning, efter att Lina Rudin 30 år från Lund kritiserat deras uppdelning av kläder för pojkar och flickor, då hon menat att det verkligen inte blir en möjlighet för pojkar och flickor att få klä sig som de vill, utan det blir en för stor gränsdragning.

Jag hade helt missat den diskussionen eller noterat något kring det hela från Åhléns.

Vad är det med folk nuförtiden? Finns det inga verkliga problem att diskutera, som svälten i Afrika, det dåliga ozonskiktet eller bostadsbristen för ungdomar?

Tycker inte att barnen ska tvingas in i vissa vuxnas politiska bild av verkligheten. Natashja Psomas Blomberg frågar sig vad "könlöst" kan vara i samband, med Åhléns reducering av uppdelning för pojkar och flickors kläder på Åhléns, som hon sympatiserar med. Hon menar att vi redan som barn visste vilka regler och klädkoder som gällde och vad vi skulle anpassa oss efter.

- Ja, varför måste pojkar och flickor klä sig likadant? Får det inte vara någon skillnad? Är könet flicka lägre värderat, eftersom det ska döljas för somliga? Jag får mer en känsla av att det är egna barndomsupplevelser att tänka hur en flicka skulle vara, eller inte fick vara, för jag har inga minnen av att jag brydde mig speciellt om att vara särskilt "flickig" eller "pojkaktig", utan vi var fria barn att leka med vad och vem vi ville. Jag minns att jag i lågstadiet ändå ibland brydde mig om kläder och minns speciellt en söt, grön glittrig topp, som jag kände mig jättefin när jag bar. Jag klädde mig både i klänningar och jeans och hade inga stränga dress-koder att följa hemifrån. Blev inte heller mobbad eller utstött, så jag skötte troligen mina kort väl.

Häromdagen kom det ett par pojkar i en ålder omkring 11-12 år mot mig på trottoaren, klippta i en varsin halvlång pagefrisyr och jag vet inte om det var den påtvingade traditionellt kvinnliga pagen som gav deras nedstämda ansiktsuttryck eller bara en dålig dag.

Jag tänker att finns det föräldrar som vill föra ut sina politiska budskap genom sina barn, så vore det hemskt om dessa sedan fick uppleva mobbning i skolan, då de stack ut allt för mycket från övriga klasskompisar. Jag tror de flesta barnen både känner och upplever vad de själva vill bära för kläder även om det finns en uppdelning som kallas pojke och flicka.

Värre kan jag tycka  det är med stringtrosor och olika behåar  till småbarn, vilket ska ha tagits bort från åtminstone Lindex. Kanske finns utbudet kvar på andra ställen med "behå i fyran och string i femman" som Sydsvenskan skrev för några år sedan.

Annars finns det väldigt bra designers på barnkläder där trenden inte gått mot något "könlöst" utan mer skapats med kreativ fantasi och kanske barnglädje. Märken som Ralph Lauren och det snabbt växande märket MiniRodini där det sista skapats av en mycket kreativ svensk kvinnlig entreprenör, Cassandra Rodhin som ligger bakom den växande framgången av barnklädesmärket.








torsdag 5 maj 2016

Huvudvärk

Var iväg till vårdcentralen idag på  bokad läkartid, som jag bokade första gången för drygt två månader sedan, som jag sedan bokade om och flyttade fram. När jag kom dit i tid vid 14,20 efter att ha småsprungit sista sträckan fick jag ändå vänta 25 minuter.

Kan ibland få huvudvärk och ville utesluta, att det kunde vara något annat än hederlig migrän och få lite mer migräninriktad värktablett än Treo. När jag ensam delat väntrum med en äldre man som pratade och mumlade högt för sig själv då och då, blev jag snart insläppt av en ung kvinnlig läkare med en ursäkt för tidsfördröjningen.

Hon föreslog en medicin mot migrän som jag skulle ta så snart som möjligt vid känning. Nu har jag peppar, peppar inte haft migrän på 1 1/2 månad, så nu är jag ändå garderad om den skulle tränga fram vid olämpligt tillfälle som vid någon tenta eller viktigt arbete, eller när som helst.

Jag hade apoteket runt hörnet dit jag slank in och efter viss små irriterande väntan även där i kö, då en dam utan hänsyn till andra ställde en mängd frågor om allt och inget kom jag fram till apotekaren, som med höjda ögonbryn deklarerade att där fanns ingen medicin utskriven åt mig. Det bästa jag kunde göra var att gå tillbaka till vårdcentralen och säga till.

Något irriterad gick jag tillbaka till receptionen på vårdcentralen och sade att läkaren aldrig skrev ut något. Sjuksköterskan ringde in till läkaren, som bad så mycket om ursäkt och sade att nu skulle det vara ordnat. Jag gick trapporna ner och återvände till apoteket, där apotekaren hade gett mig löfte att få gå före i kön. Jag kom snart fram till kassan, lämnade fram legitimationen och apotekaren synade skärmen,

- Bra, nu är det utskrivet. Du skulle väl ha medicin mot urinvägsinfektion, frågade apotekaren lättsamt.

- Eh, nej, jag skulle ha medicin mot migrän, sade jag frågande.

- Ok, det snabbaste är om du går tillbaka igen, här ta med dig den här utskriften som bevis, sade apotekaren och sträckte fram informationen om urinvägsinflammationsmedicinen.

Jag fick lov att gå tillbaka till vårdcentralen för andra gången och nu tyckte jag nästan synd om läkaren, som troligen måste känt att det blev ganska pinsamt. Det såg ut som hon hade haft patienter på löpande band och kanske hade hon haft nattjour före.

Det var ändå tur att apotekaren frågade om det var medicin jag skulle ha mot urinvägsinflammation, så jag inte fått med det hem istället.

- Hade du inte migrän nu, så kanske du får det, sade apotekaren leende.

Jag fick aldrig migrän, möjligen fick den kvinnliga läkaren det istället, som troligen inte hade sin bästa dag.

Någon som tycks kunna ämnet huvudvärk och migrän är Julia Wilde, där slutklämmen är att helt enkelt coola ner, inte stressa upp sig och att meditera även i detta fall, vilket tydligen ska vara ett bra botemedel mot migrän enligt forskningsstudier från Science Daily.

Det är heller aldrig fel att hålla huvudet högt och kanske inte heller uppe för ljuset som Jain sjunger i låten, Heads Up i nedan klipp.




söndag 1 maj 2016

Är vi det som vi känner oss könsmässigt, eller är det bara trams?

En Hanna Lindholm har gjort ett besök på Södertörns högskola, där hon valt ut några som hon ställer frågor till, kring deras åsikter om huruvida hon kan vara en man om hon säger det, eller en katt, 7 år eller två meter lång, trots att hon ytligt sett är en kortare blond tjej.

Personligen skulle jag inte bli förvånad om hon hade sagt att hon var född till man, med dagens möjliga könsoperationer och mångfalden av män som öppet är av den mer feminina sorten idag.

Hennes frågor kan stundtals uppfattas som nedlåtande även om hon försöker dölja det bakom ett pokeransikte. Hon tycks möjligen vilja framställa dessa människor som en aning mer korkade.

Det tycks ibland finnas två varianter av människor, en grupp som är totalt objektiva och ser sig som mer vetenskapliga och därmed högre än andra och den andra som inte tycks vilja ha några gränser och därmed vara hur tillåtande som helst och troligen lägger in något mer av emotionell intelligens bakom svaren.

Vad jag förstått finns det vissa människor som biologiskt inte är det kön som de känslomässigt upplever sig att vara. Det har förekommit en del dokumentärer kring dessa som verkligen tycks lida. När sådana som mig, som inte upplever någon könsmässig identitetskris står bredvid dessa, så blir det väl mer av en acceptans för den andres upplevelse, som inte påverkar mig någonting. Ungefär som tro på vilken religion du vill bara du inte försöker pracka på mig någonting som jag inte valt själv. En individuell frihet för var individ som de bör få bestämma över själva.



I våra könsroller ligger sedan gammalt även traditioner och normer. Givetvis präglat olika beroende av generationskulturer. Idag har det dock nästan blivit omvänt, då huvudsakligen fäder, av vad jag uppfattat åttiotalsgeneration med ostyrigt stort skägg, vare sig de passar med sådant eller inte, syns dragande med sina barnvagnar i grupp på promenadstråken och trottoarer, vilket har föranlett blandade känslor. Läste en argsint insändare från tidningen Södermalssnytt 23-29 april 2016:
".....Fika gör man med med bekanta, vänner, vuxna med mera, men att dra in barnvagnar och sitta med bäbisar som både ska nappas, matas och - jo håll i er, för detta är sant - bytas blöjor på och ammas! På fik! (....). 
Jag gillar barn men nu tycker jag gränsen är nådd. Jag älskar Paris, staden  är inte lämpad för barnvagnar och på caféerna skulle de inte en tänka tanken att ta in en barnvagn. Ser ni det framför er? Non, non. Bonnläppar är ordet! Senaste trenden i Stockholm är också (för inflyttade lantisar) att gå ut och promenera med barnvagn, helst två manliga som går och drar barnvagnar som värsta kärringar. Ni får tycka vad ni vill. Det gör jag också. Ordet är fritt. Au revoir, Stockholm" .

Det signaler som jag upplevt många gånger är att heterosexuella kvinnor inte direkt dras till män som är allt för lika kvinnor i beteendet, möjligen eftersom vi från begynnelsen behövde någon som var stark nog för att kunna skydda familjen. Ett biologiskt arv helt enkelt. Ungefär som när vi är stressade och kroppen svarar genom att spänna framsidan av kroppen så höfterna spänns för att göra oss beredda till flykt från farliga djur och fiender från forntida hot. En idag onödigt spänning som sätter sig när stressen tar vid och vi får spänningar i höfter och nacke. Något liknande kan möjligen skapats när kvinnor väljer män att skaffa barn med, vilket idag kanske kan bli ett moment 22, eftersom många kvinnor både vill vara självständiga och göra karriär samtidigt som de inte vill ta hela ansvaret för barnen. Annars har jag ofta tyckt det blir så banalt med dessa pappabloggare och diskussionen om pappor, troligen för jag själv mestadels växte upp mer med en far än en mor, så varför göra en höna av en fjäder.

Det blir ibland smått larvigt när vissa identifierar sig med en föräldraroll, - Hej jag är pappa, ungefär som alla dessa tidigare reklamsnuttar - Jag är inte bara tandläkare utan även mamma! Oj, då måste hon vara professionell på tänder!? Eller - Jag är Göran, 5-barnpappa, som en allmän presentation överallt i alla sammanhang, ungefär som att hans sädesspridning givit honom en examen i bättre kunskaper. Det finns inget som gör människor till mer empatiska eller kloka bara av den grunden att de skaffat barn. Det är en befängd myt, som de flesta kan se om de ser sig omkring även om det säkert kan provocera en och annan.