Translate

lördag 14 maj 2016

Människor, kamp och möten

Caroline Ek, och Peter Forsberg

Igår kväll såg jag en repris av Mästarnas Mästare, där finalen stod mellan Peter "Foppa" Forsberg, före detta ishockey proffs och Carolina Ek, världsmästarbälte i kickboxning.

Vilken spänning, där både fysisk styrka och ett intellektuellt minne krävdes för att ta sig till mål.

De fick memorera låskoder och däremellan ta en längre fysisk sträcka genom att både hängande och klättrande ta sig över en bana och slutligen använde de låskoder de först blev tvungna att memorera, för att få upp sex stycken hänglås.

Caroline Ek, världsmästare kickboxning
I motsats till vad Expressen skriver, så tog faktiskt Caroline Ek ledningen först, missade dock slutligen finalen på grund av att hon inte först fick eld på den flytande bensinindränkta boxen ett par meter ut från strandmynningen dit de skulle kasta brinnande facklor för att få eld på det hela. Peter "Foppa" Forsberg tog där ledningen och vann. Precis som goda sportsmän gratulerade dock Caroline Ek, Anders "Foppa" Forsberg för hans seger trots den egna förlusten.

När jag googlade runt för att söka fram klippet fann jag en tidigare deltagare, som inte kom lika långt i tävlingen Mästarnas mästare, dock ändå kunde äras av att fått en plast i programmet nämligen Tommy Söderström ett före detta målvaktsproffs från Djurgården som fått "guldhjälmen" vilket utses av lagkamraterna och andra spelare. Han har spelat med bland annat djurgården, NHL och tagit flera VM -guld. När jag ändå är inne på det sentimentala, så minns jag när Djurgården kom hem till Sverige efter att de vunnit guld 1991 och jag och en väninna utan den vetskapen var ute på krogen runt Kungsträdgården.
Tommy Söderström, fd. ishockeymålvakt

När jag står och hänger vid baren, hör vi snart ett tumult av folk, visslingar, rop och får höra att det är Djurgården som är inne på klubben som idag inte finns kvar, för den låg mellan Café Opera och Vickan, där det idag ser ut att vara mer en konsthall (rätta mig om jag har fel).

Tommy Söderström kommer snart fram och frågar om han får bjuda på en drink och jag är vid tillfället ganska nonchalant och tror jag säger att jag är nöjd med det jag har i glaset. Han säger då kanske mer spontant och oplanerat,
 - Jag har ganska mycket pengar!
- Ok, då är det kanske bäst du håller i plånboken då, så du inte blir av med dem.

Han fick ingen sprudlande respons från min 22-års gestalt den gången, dock var min väninna mer het på gröten och de två fick till något kortvarigt tillsammans. När jag jobbade extra på natten, så fick de två låna min lägenhet, som låg mer centralt till, så Tommy Söderström har faktiskt sovit i en tidigare ägd säng jag haft. Vi två möttes senare ute på krogen ett par gånger och det blev ofta,  - Tjena, hej, hej, hur är det med dig nu. Han berättade även förtroligt med viss besvikelse, att min dåvarande väninna, som jag inte har kontakt med längre inte riktigt var den han hade tänkt sig.

När jag ser Youtube-klippet av honom idag, så verkar han vara en bra och känslig kille med upp och nedgångar som alla andra. Jag tror att när det kommer till möten i livet, så är inte alltid tillfällena de bästa och det är troligen meningen att vi ska göra annat i våra liv just då. År 2000 fick han med djurgården det andra guldet och jag fick min magisterexamen i ekonomi. Idag jobbar han som daytrader vid Stockholmsbörsen och har sedan flera år lagt hockeyn på hyllan. C'est la vie.

Någon som inte tagit guld eller har något varmt hjärta gestaltas i låten Goldfinger framförd av Shirley Bassey som sjunger om mannen vi bör akta oss för - mannen med guldfingret och det kalla hjärtat, Goldfinger- signaturmelodin till en av James Bond filmerna med samma titel.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar