Utanför stod en kvinna med ett något slitet intryck och drog djupa halsbloss, för att sedan låta den grå röken virvla upp ut mot den redan mulna och grå dagen och blandas med övriga föroreningar.
Möjligen fick tafatta eller katastrofala körelever rökande lärare att röka ännu mer. Utanför dörren deklarerades att kunder kunde slå sig ner, så skulle den bokade läraren hämta upp dem vid bokad tid. Jag var tidig och fick smånervös slå mig ner för att vänta in den okända läraren.
En kvinna bakom disken dök upp och såg tillfredsställd ut att jag redan betalt.
- Jo, jag känner mig lite mesig att köra bil så jag tänkte jag borde öva lite trots att jag har körkort, sade jag lite ursäktande och skamset.
- Ja men det är bara bra! Något fler borde göra, sade kvinnan lugnande.
Strax kom min körlärare och sträckte fram handen. En man som troligen var minst tio år yngre än mig och bar en svart toppluva, som blev modernt i vintras, som både unga kvinnor och män sprang omkring med. Tycker det blivit mer att fler har likadana attribut, som den här typen av mössa och sedan en tid det här långa skägget. Tänk om alla tjejer skulle gå omkring i en likadan pagefrisyr under en lång period. Skulle inte det bli trist till slut för betraktaren. Min körlärare var dock ganska charmig trots sin toppluva.
Jag och min nya körmentor tog oss ut till bilen. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Det var omkring femton år sedan jag körde bil. Det började med att jag vid 18 år körde upp i Stockholm och fick mitt körkort. Körde sedan bil och även lätt lastbil, utan problem i flera år. Köpte dock ingen ny bil, eftersom jag inte hade behov att köra längre sträckor till arbeten eller annat. Och när det kunde behövas hade ofta den andra parten i mitt dåvarande liv en bil, som gick att använda.
Sista bilfärden måste varit när jag körde upp från Malmö i världens regn och rusk oväder. Det var mörkt, blåsigt och jag körde, eftersom dåvarande mannen var bakfull. Långa, stora och kraftfulla långtradare körde om, samtidigt som bilen vinglade till och jag tänkte att snart åker vi i diket. Det hände aldrig.
Märkte sedan vid tillfällen när det behövde köras bil, att jag hellre lät någon i vänkretsen köra vilket måste utvecklat min bil-körs-fobi.
- Ja jag ska ärligt säga att det måste varit omkring femton år sedan jag körde bil, sade jag nervöst. Skulle varit enklare om man befann sig på landet, så man kunde öva lite ostört, osedd och inte köra på någon sade jag skämtsamt.
Han körde sedan ut med mig sittandes på passagerarsätet till Hammarbyhöjden, så det var ju en speciell start på en körlektion. Därefter fick jag köra när han repeterat vilken pedal som var broms, gas och koppling. Ja så illa var det.
- Oj, nu kommer det en bil bakom, sade jag för andra gången och kände mig stressad att jag låg i vägen.
- Men du har rätt att vara på gatan som alla andra, sade min lugna och ganska pedagogiska körlärare.
Han visade mig även tricks hur man skulle hålla i växelspaken med bästa greppet när man lade in de olika växlarna. Och jag fick påbackning när jag växlade och släppte blicken från gatan och inte tittade ordentligt i speglarna.
När jag kört in till Södermalm, stannat bilen och klev ut kändes mina ben ganska skakiga.
Googlade lite på sportbilar, för att få lite mer motivation. Skulle vara skönt att slippa den obehagliga trängseln som numera finns i tunnelbanan. Måste nästan köpa en bil om inte för att bibehålla körminnet.
En Mazda Miata eller kanske en Honda Civik i begagnat men bevarat skick behöver kanske inte bli så särdeles dyrt. Snart sitter jag kanske och sjunger med i Lars Winnebäcks låt, "Köpt en bil".
